Opheliahellstrom

Förlossningen med Lucy

I några dagar hade jag haft känningar, men inget som gjorde riktigt ont och vi hade passerat det beräknade förlossningsdatumet.

När vi var inne på dag 10 över tiden så tog jag en bild där på morgonen i sängen med en liten kanin Lucy fått och skrev i texten att hon skulle komma nu.  Den dagen hade jag inga känningar alls, ingen smärta. Allt var som vanligt.

Jag åkte hem till min syster där vi skulle ha ett litet möte. Satt i soffan och vid 17 kom första värken. Helt spontant sådär med tanke på att innan kunde jag springa ett maraton om man så ville.  Den första jag skrev till var såklart Mattias att värkarna nu hade börjat komma och sedan skrev jag till min favorit människa Sara och skrev att värkarna hade kommit nu, hon började på en gång tjata i chatten att ta timer på dom. Vilket jag började göra, men herregud vad sämst jag var på det där! För med Savannah behövde vi aldrig göra det då vi blev inlagda innan våra värkar ens hade kommit. Men jag försökte och Sara förklarade gång på gång hur jag skulle göra och hon blev helt tokig på mig som ibland sket i att ta timer på de.
Men där vi 18 tiden kände jag att nej nu får det vara nog, kan inte sitta här. Samt min far som var hos min syster och Mattias sa att jag skulle åka hem, men jag insisterade i början för jag fick för mig att det var på låtsas.
Men sagt och gjort, far min körde hem mig.

Här kom det värkar var 3dje minut och jag ville verkligen duscha och här minns jag att ja skickade ett sms till Sara att jag skulle ställa mig i duschen men hon sa ”nej! varmvattnet kan göra så värkarna försvinner” Men jag ville verkligen duscha, så klickade bort det meddelandet. Mattias vid det här laget ställde sig och lagade middag för det hade varken ätits frukost eller lunch den dagen. Hade ingen aptit.
I duschen började det göra så fruktansvärt ont att jag ville skrika och slå i något. Så då bestämde jag mig för att ringa förlossningen. Sa tydligt ”Ska vi åka in eller inte? Tänker inte komma om vi blir hemskickade. För våran barnvakt bor 30-40 minuter härifrån
Dom bad oss att komma in och oavsett vad skulle vi isåfall få stanna kvar en natt så inte barnvakten blir hit skickad i ”onödan”

Vi ringde barnvakten som var Mattias far. Han gav svaret till Mattias att han bara skulle äta upp maten sin och sen åka, minns här att jag blev Såå arg haha.. Inget mot honom, utan bara att smärtan tog över hela min kropp och min hjärna. Jag blev ett litet monster.
Under denna väntan ringde vi min far som skulle köra in oss. Han kom i samma veva som Mattias pappa kom.

Mattias far ställde sig framför mig precis under en värk och sa ”HEJ!” sådär överglad ni vet, haha. Jag ville skrika, men bet ihop och sa glatt hej tillbaka och sen röt jag till min far ”Ska vi åka eller?!”

Kom in till förlossningen där strax innan 20. Fick väga mig och minns att jag vägde 68kg, vilket var 5kg mindre än med Savannah. Blev roligt nog glad över det där och då.  Blev visad in till ett rum som visade sig vara förlossningsrummet. Fick ligga på en oskön säng och så kom det in en barnmorska och undersköterska som skulle kolla om jag var öppen. Det var jag, 3cm.
Här gick allt så himla snabbt, så minns inte så mycket. Men vi kallade snabbt på en läkare så jag kunde på epiduralbedövning.
Och fort gick det, kom in en kvinnlig läkare som satte in den i ryggen. Minns att denna gång var det inte lika enkelt på mig, jag var mer rädd för den där nålen den här gången och liksom ryggade tillbaka såfort hon närmade sig.  Hon satte den rätt på första försöket, men tog ett tag pga mig. Bedövningen startade direkt och jag vart glad igen.
Dom kopplade in droppet på mig och tog hål på hinnorna direkt efteråt, så vattnet började rinna.

Jag vart en normal människa och drog ovanligt mycket skämt, skrattade och hade helt ärligt skit kul!
Tiden gick så otroligt snabbt och efter någon timma var jag öppen 9cm. Dom bad mig börja krysta och dom ”hjälpte mig” öppna den sista 1cm som behövdes och det minns jag gjorde såååå ont. För dom drog verkligen, som att dom drog i ett sånt där träningsband ni vet man kan använda till träning? Ne usch, Men efter det försvann smärtan igen.
Och krystningsfasen gick galet fort, alltså jisses. Men Savannah tog det en evighet känns det som när jag tänker på denna.
Mattias satt med mig där och höll min hand hela tiden och kramade om mig.
Under krystningsfasen låg jag och skrattade, alltså jag hade SÅ KUL och drog en massa skämt. Vet att barnmorskan och undersköterskan frågade mig om jag mådde bra och tyckte det var så ovanligt att någon skrattar under denna fas, då majoriteten är så upptagen med att pusha eller skrika. Men vi hade konversation under hela tiden och skrattade. Så konstigt såhär i efterhand. Och nej, jag hade inte lustgas, hatar den. Rörde den inte i en endaste sekund.

Klockan 23:36 var Lucy Aina Sara Sjöström ute i världen. 

Vill verkligen säga att den här förlossningen var en dröm. Den var så enkel. Ingen smärta, sprack ingenting, och allt gick verkligen så så så bra. Hade inte kunnat fått en bättre förlossningen och ser verkligen framemot en tredje. Och nej, vi är inte gravida! Men det blir en tredje förhoppningsvis efter att Savannah fyllt 4år.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats