Att du nu har funnits lika länge ute i världen som du låg i min mage. Den 29 September kom du till oss, endast tre dagar efter det beräknade datumet. Vilken lycka.
Nu under dessa månader har du satt oss på prov så oändligt mycket, du har visat oss känslor som inte fanns här innan och du har visat oss hur man verkligen kämpar! Du har visat oss så mycket mer än bara kärlek.
Kommer inte skriva något om hur det går med hennes mat och alla sjukhusbesök. Vi kommer att köra på det lite mer privat. Men vi kämpar på varje dag och har sjukhusbesök varje vecka, det kan jag säga. Och det går både upp och ner.
Men nu är vi här – i dagsläget ser allt bra ut.
Savannah har ju en grej för att lära sig allt bakfram – hur menar vi då tänker ni. Jo! Hon började ju gå i sin gåstol redan som 3-4 månader och att sitta upp själv var ju lätt som en plätt redan vid 3 månader. Det kunde hon utan problem.
Men att sätta sig upp själv och lära sig krypa har ju varit det som inte velat komma. Ställa sig upp mot saker kan hon hur bra som helst! Men då gäller det ju att vi har satt henne upp själv där hon vill resa sig. MEN, här om dagen så satt hon sig upp helt själv i sängen – äntligen, får man säga så? Men som jag tjatat om att jag vill att det ska komma någon gång, vill se utveckling!
Jag är den sortens mamma som vill att hon ska gå redan NU, för jag vill springa efter henne, jag vill lägga upp sakerna i hyllan som hon river ner och jag vill se henne ramla – för hon lär sig! Är inte den mamman som suckar över att behöva springa efter, som alla säger ”du kommer sakna när hon låg still när hon väl går” men det kommer jag inte. Så nu ska det bara sätta sig till 100% så har vi en donna som kan resa sig i sittläge själv snart.
Krypandes är nog inget som hon kommer lära sig – men för oss gör inte det någonting, då hon är så himla stark i benen och går hur bra som helst mot möbler, det är sällan vi behöver hålla i henne när hon går fram och tillbaka längst tv-bänken.
Sen har ju detta med att resa sig upp, gå själv osv verkligen visat sina spår – hon ska klättra på oss hela tiden och vill verkligen aldrig vara still. Det är ju så underbart! Så nu när vi vill äta i lugn och ro medans hon sitter i sin matstol är ett minne blott, det går inte längre. Hon vill klättra ur den. Ack så fint det är att se utveckling.
Denna extremt fina bild tog Sara när vi var hos dom i Vagnhärad, Stockholm på Midsommar.
