Familjen har åkt på en rejäl förkylning. Mattias har fått det alla kallar – bebissyndrom – det är så synd om honom, haha. Savannah är febrig, snuvig och pricken på i:et är att det är en massa tänder påväg så hon är Inte i sitt esse. Varit mycket skrikande och gråtande, + dålig sömn. Jag har klarat mig rätt bra fram tills idag då jag vaknade upp och kände mig otroligt dålig. Så vi har alla här hemma sovit i mängder hela dagen.
Jag har varit otroligt lättretlig på senaste tiden. Alltså då snackar vi Jätte lättretlig, en liten push på armen så blir jag arg. Tror allt är en kombo med tröttheten, huvudvärk, mycket som händer just nu och att jag inte fått kommit ut på ett tag för att umgås med någon vän. Så har de senaste två dagarna känt att jag inte orkar skriva eller prata med någon, för alla gör mig bara arg. Då är det bättre med avstånd.
Savannah har visat resultat återigen på vågen. Har tagit beslutet att inte berätta för folk längre vad hon väger, även om någon frågar. Det har mest med att det redan är så psykiskt påfrestande för oss hela situationen vi haft i flera månader att det tillslut känns som att alla mer dömer oss än att stöttar oss. Vi kommer självklart dela med oss till familjemedlemmar, men på sociala medier och liknande är det stopp på. För så länge Vi vet att det går bra och att Vi ser på hennes kurva att det går uppåt så är vi nöjda, vi behöver inte göra Er nöjda.
Försäkringskassan vill jag bara bränna upp på bål. Sedan jag blev sjukskriven så har det blivit så mycket strul med mitt läkarintyg, sena handläggare som drygar ut på tiden osv som gjort att vi sitter i en sits där vi inte fått några pengar överhuvudtaget från FK. Bara det är ett stressmoment i sig och vi mår rent utsagt S K I T av det. Men nu har läkaren rättat till sina fel och skickat in ett korrekt läkarintyg, så förhoppningsvis löser det sig snabbt! Ska ringa FK imorgon och tjata öronen ur dom att skynda på sig!
