Gravid i vecka 13 (12+2) 31,1% av graviditeten har passerat (87 av 280 dagar)
Hur underbart är det inte att vi har passerat den så kallade – FÖRSTA MÅLSTOLPEN. När man gått in i vecka 13 så sägs det att missfallsrisken minskar med cirka 65% och det är oftast nu man pustar ut av en lättnad och kanske till och med berättar för sin omgivning om man inte gjort det ännu.
Vi gick som sagt ut med det redan i v4-5, och med tanke på hur tidigt vi gick ut så har de resterande veckorna verkligen flugit förbi. Helt galet vad tiden går. Men sen är det som de flesta säger, att den andra graviditeten hinner man inte fånga upp allt lika snabbt som med första. För nu har man en liten kid som lever loppan och man måste hålla fokuset på. Så man tappar ibland att man faktiskt är gravid.
Det känns fortfarande inte som att man är gravid även fast jag fått en mage redan. Jag tror fortfarande att jag kan lyfta saker som väger för mycket för min lilla kropp att bära, eller att jag kan ta en snus etc Det är svårt att ta in det ännu. Skulle behöva en bild på den lille för att förstå.
Här hemma väntar vi ivrigt på tiden för RUL som skickades in som remiss för 1,5 vecka sedan, så den bör komma när som helst. Att få uppleva den känslan igen, när man får hem brevet och man har datumet man får se sin lille skit. Och få reda på könet.
Vi skulle som sagt få veta könet den 10 Juli när vi gått in i vecka 16 (15+4 kommer vi att vara då) Men nu är det tveksamt på om vi kommer få göra det som de är sagt.. Deras ultraljudsmaskin skulle nämligen bort över sommaren – så vi vet inte om den är kvar till dess. Så himla besviken och tråkigt..
Eftersom jag redan babblar på om en himla massa så kan vi lika gärna fortsätta med att berätta vad det som om delen ”mamma” i appen Preglife:
Man kan känna livmodern nu som ligger ovanför mitt blygdben, den är ungefär som en knytnäve i storleken – och det har jag faktiskt inte känt efter, jag är ju sådär jätte super känslig mot människokroppar. Blir illamående och svimfärdig av att tänka på att vi har tarmar i kroppen som är gigantiska osv. Men Mattias försökte däremot känna igår men jag sa ifrån rätt snabbt då det blev en obehaglighets känsla.
Illamåendet kan ha blåst bort nu för de flesta och vissa kan ha den riktiga oturen att det sitter kvar en bra bit till in på graviditeten – Jag har ju som inte riktigt upplevt någon brutal illamående period. Har haft otroligt tur att det bara varit lite på mornarna när jag ätit frukost, men annars ingenting.
Ärtan, hur mår Ärtan?
Han/hon är cirka 5,5 cm från huvudet till lilla stjärten. Nacken är stark nog för att kunna röra sig – redan (!) Och det bästa aka gulligaste är ju att den lille kan ha börjat uppfatta ljud nu! Öronen är ju inte färdigutvecklade först i vecka 25 cirka, men med hjälp av receptorer i huden så kan lillen fånga upp vibrationer av röster, musik och brummande.
Hur coolt är det inte? Den lille är bara 5,5 cm och kan redan göra så himla mycket? Det är så vacker och mysig tanke.
