Gravid i vecka 18 (17+0) 42,9% av graviditeten har passerat (120 av 280 dagar) Jag har 160 dagar kvar.
Vecka arton är här och tiden springer iväg. Denna vecka som varit har vart otroligt jobbig, jag har haft sjuka krampor i magen som gett mig kräkningar yrsel illamående och kallsvettningar – men ey, jag lever fortfarande och samma med bebis. Så jag hoppas det är över snart. Samt att jag redan har haft sammandragningar, hade verkligen förträngt hur obehagligt det är. När hela magen spänner sig och gör ont i nån sekund för att sedan släppa helt och komma tillbaka efter någon minut. Men det var verkligen en flashback till förlossningen med Savannah, så lite roligt men otroligt oskönt.
Denna vecka står det följande om Ärtan: cirka 18cm lång mellan huvud och fot och väger runt 125g i början av veckan och i slutet av veckan kommer den lille att väga runt 160g. Vecka arton är en väldigt aktiv period för barnet då det sparkas, gör grimaser, kullerbyttor och vrider på sig.
Jag har känt någon lite rörelse kanske två gånger max men inte mer än så, har mest haft äckligt ont.. Hoppas på att känna något snart!
RUL – rutinultraljudet – närmar sig med stormsteg och vi har börjat tvekat på vårat namnval på tjej, Brooklyn eller Jordyn. Vi var ute och gick igår och så började vi faktiskt säga namnet högt, då kände vi direkt att nej det är ingenting för oss. Det klickar inte som det gjorde när vi sa Savannah för första gången. Nu vet vi ju inte om det är en tjej faktiskt(?) Så vi kommer avvakta och se till ultraljudet. Är det en tjej, ja då får vi börja tänka om.
På ultraljudsdagen så kommer Pia passa Savannah åt oss medans vi är och tittar på den fina skapelsen, vi kommer ha med oss ett kuvert med en pappersbit där sköterskan kommer få skriva könet och stänga igen kuvertet som vi sedan kommer ge till Pia. Hon kommer veta könet före oss för att hon ska baka en tårta där innehållet på tårtan kommer visa vilket kön det är när man skär upp den. Och pricken på i:et är att Sara och hennes familj kommer vara här i Östersund med oss den dagen! Tänk att få ta reda på könet tillsammans med sin partner och två av sina närmsta vänner – jag har sån tur verkligen.
Samt att vi har tagit ett beslut om att inte köpa en spjälsäng. Vi ska köpa en vagga utav Sara istället då Savannah kommer börja sova i en vanlig 90 säng såfort hon lärt sig att klättra upp och ur själv – i sitt egna rum. Alltså kommer hennes spjälsäng bli ledig rätt snabbt och då känns det onödigt att köpa ännu en till. Dessutom kommer den lilla att sova med oss i sängen de första 3 månaderna, eller kanske längre. Så en spjälsäng är inget vi kommer behöva direkt och då sparar vi hellre pengar.
