Gravid i vecka 22 (21+3) 53,9% av graviditeten har passerat (151 av 280 dagar) Jag har 129 dagar kvar.
Nu var det ett tag sedan jag skrev om graviditeten, sist vi hördes var i vecka 18. Mycket har skett under dessa veckor och vi har fått vetat könet på personen som hyr en plats i min mage under en bestämd tid.
1 Augusti kl 09:00 var det äntligen dags för oss att få veta vem det var där inne och med oss hade vi Pia som var barnvakt åt Savannah.
Nervöst gick man in i rummet och fick den kletiga gelen på magen – äntligen. Allt såg jätte fint ut med våran bebis av det dom kan se på ett ultraljud, phu. Vilket kön var det då? Det fick vi inte veta just där och då. Utan Pia hade fått äran och gjort ett super fint kort som hon piffat till där sköterskan skrev könet i och lades ner i ett kuvert som sedan stängdes. Vi gick glatt ut där ifrån och mötte upp P och S. Gav henne kuvertet och vi tog över S. Pia vandrade hemåt och skulle nu baka en tårta som skulle avslöja könet. Så när vi skar upp tårtan skulle den vara antingen blå som står för pojke eller rosa som stod för tjej.
Under tiden hon fick baka i lugn och ro så mötte vi upp våra favoriter familjen Jardefalk som var på besök i Östersund. Vi hade träffat dom dagen innan också då dom kom där vi lunchtid. Men just denna dag så möttes vi upp på hotellet där dom bodde och vi vandrade runt i stan och sedan spenderade lite tid i en lekpark så deras äldsta son Lion fick leka.
Där vi 12 slaget plingade telefonen till av ett meddelande av Pia – tårtan var nu klar. Jisses vilken nervösbomb som släpptes ovanför mig. Så jag, M och S vandrade hemåt och de andra gick till hotellet för att fixa sig i ordning. När vi kom hem gjorde vi desamma innan det plingade på dörren. Där var tårtan, tårtan som skulle berätta vilket kön det var. Herregud vad jag svettades. Vi väntade in Sara, Fredrik, Lion och Lynx (familjen Jardefalk)
Dom kom och vi satte oss ner vid köksbordet efter att ha plockat fram lite läsk, saft och porslin.
Nu skar vi upp tårtan, eller ja, Mattias gjorde. Jag var för nervös men ändå stensäker på vilket kön det var som gömdes inne i magen. Pussade på Savannah och kollade glatt på tårtbiten som skars ut – DET ÄR EN TJEJ.
Efter mycket velande fram och tillbaka med namn så har vi hittat ett som passar oss båda i smaken och klickar bra, Lucy.
Vi är så oerhört tacksamma över att Pia ville baka denna tårta till oss och för att Sara m. familj ville spendera denna betydelsefulla dag med oss och för de fina fotona som hon tagit. Att få spendera en sån här dag med några av de personer som betyder otroligt mycket för en är speciellt. Ni är så fina personer och är otroligt värdefulla!
Såhär ser magen alltså ut nu i vecka 22.
Jag mår väldigt bra i psyket och känner mig väldigt lyckligt lottad. Vi både ser och känner bebisen sparka i och utanpå magen, vilket är en utav de häftigaste känslan man får uppleva här i livet. Allt blir som lite mer verkligt då, när man kan se och känna. Att hon faktiskt ligger där, våran Lucy.
Beräknad födsel är framflyttat till 23 December, innan var det det 26e. Dagen innan julafton, kan ni tänka er en bättre julklapp?
För Lucy’s skull är det rätt trist att bli född så sent på året, men för oss så kunde jag inte bli mer än nöjd faktiskt. Och tanken av att min mormor och morfar kanske befinner sig i Östersund när ungen kläcks, så dom får träffa henne och att Sara m. familj kommer vara i Åre när hon kläcks.
Det är för mig en lycka också, att dom kommer få träffa henne innan dom åker hemåt.
Kommer inte skriva så mycket i denna vecka vad som står i appen, det är inget jätte speciellt faktiskt utom att hon kan nu höra ljud från utsidan av magen och är ungefär hälften så lång som hon kommer vara när hon kommer komma ut. Häftigt!
