Opheliahellstrom

Gravid i vecka 29 (28+2) 71,1% av graviditeten har passerat (199 av 280 dagar) Jag har 81 dagar kvar.

Hur sjukt är det inte att vi endast har 81 dagar kvar till beräknad födsel? Vi går på spänd här hemma hela dagarna och vi längtar så otroligt mycket.
Tiden har verkligen sprungit iväg och vi hinner knappt reagera på att vi hamnat i en ny gravid vecka, så ja, här sitter vi – vecka 29.
När vi sprang i den nya veckan så slog det mig att vi är inne i den tredje och sista trimester’n. Kändes som att det var igår vi laddade ner appen och ”skrev in oss”, då var vi endast i vecka 2. Tror inte ens någon förstår hur läskigt fort ens andra graviditet går. För den första, ja den gick ju i snigelfart.

I appen PregLife står det om Lucy:
”Barnet är nu cirka 35cm från huvud till fot, och väger cirka 1,26kg i början på veckan och i slutet cirka 1,4kg.
Hjärnan och de inre organen fortsätter att utvecklas och barnet lägger på sig mer vikt.
Barnet fortsätter att sträcka på sig och sparka, men har inte lika mycket plats att röra sig.”

Mammans del:
”Du har gått in i graviditetens tredje och sista trimester. Du kanske känner sig helt slut eller så mår du fantastiskt – det varierar från graviditet till graviditet.
Du kan känna ett visst obehag av att alla dina organ trängs undan av magen och barnet. Benen kan även börja kännas tunga och trötta.
Försök att vila så mycket det går, och använd gärna stödstrumpor. Regelbundna mellanmål kan också bidra till bättre energinivåer.
Kanske börjar du och din partner mer och mer fundera kring förlossningen? Att skriva ett förlossningsbrev är en bra mental förberedelse, och det är också bra att ha med sig det till förlossningen.”

Denna vecka som varit nu har vart otroligt stressande och spänd. Vi har inte haft mycket tid alls till att slappna av och kunna njuta av att vara gravida och jag tror även Lucy, samt resten av kroppen har känt av det.  Vi åkte in till förlossningen förra måndagen då min huvudvärk inte blev bättre och att jag somnade sittandes på Apoteket och gåendes påvägen hem, oron väckte. Åkte in och fick kolla kurvan på Lucy och tog några tester på mig. Allt såg fint och ingenting stod ut extra, så vi kom fram till att allt berodde på stress.  Så blev tillsagd att ta det lugnt, men har verkligen gjort motsatsen av det.
Slarvar fortfarande med mina vitaminer varje dag, men jag försöker verkligen bli bättre med hjälp av att göra en avcheckning på min almanacka varje dag där jag gjort ett ”X” om jag tagit dom eller inte.

Tröttheten tar även kål på mig. Aldrig varit så trött som jag är nu dygnet runt, spelar ingen roll om jag sover 12 timmar eller 7 timmar, kan somna sittandes i soffan utan problem. Det börjar verkligen bli jobbigt, för jag har ingen energi till att göra något. Det påverkar även mina lekstunder tillsammans med Savannah, för jag har verkligen ingen energi. Känner mig som sämsta mamman på jorden just nu. Förhoppningsvis är det bara en period och att det försvinner snart.

I övrigt så mår jag bra, vi alla mår bra.
Min sjukskrivning är över om någon vecka och förhoppningsvis börjar jag jobba då – i samband med att vara föräldraledig. Kommer inte köra på som jag gjorde innan!  Utan nu blir det några enstaka extra pass för ekonomins skull och för att kunna hitta på lite roligare aktiviteter tillsammans med familjen. För man blir otroligt begränsad när man lever på sjukpenning och en föräldrapenning. Så vi längtar tills vi börjar jobba igen!